Ska börja det här inlägget med att förtydliga vad frågeställningen handlar om. Den handlar inte om huruvida vi har fantasi, det vill säga en förmåga att föreställa oss situationer, ting, bilder o.s.v. som vi aldrig har sett förut. Det handlar om byggstenarna som vår fantasi arbetar med. Det här inlägget handlar alltså om en frågeställning som har att göra med den mänskliga fantasins gränser. Enligt modern psykologisk vetenskap består nämligen allt vår fantasi föreställer sig av komponenter som satts samman av saker vi känner till sedan tidigare. Fantasin begränsas med andra ord i någon mån av vad som är praktiskt möjligt.

På tal om att föreställa sig saker. Tanken att drabbas av håravfall glädjer knappast någon. Den medicinska termen för håravfall är alopecia som är ett samlingsnamn för alla typer av håravfall. En av de bästa behandlingarna för håravfall är en så kallad PRP-behandling. En sådan behandling innebär att du injicerar plasma med tillväxtfaktorer på de platser på kroppen som drabbats. En helt naturlig behandling helt utan biverkningar, och också en som är väldigt effektiv. Nordic Hair Clinic är en av de kliniker i Sverige som erbjuder den här typen av behandlingar. Prisvärt och professionellt. Om du eller någon du känner drabbats av alopecia vänd er till Nordic Hair Clinic.

Våra drömmar – fantasins skådeplats

Våra drömmar är förmodligen den plats i vårt medvetande där vår fantasi får störst spelutrymme. Även där kommer allt råmaterial från verkligheten vi lever i. De må upplevas som ologiska och fullständigt osannolika, men består ändå av pusselbitar som vi vunnit genom våra erfarenheter. Det ska verkligen inte tolkas som att drömmar är meningslösa, eller att de inte har någonting att berätta för oss. Att försöka förstå sina egna drömmar kan inte minst vara ett sätt att bidra till att låsa upp vår kreativa potential.

När vi talar om att föreställa oss saker som vi inte kan erfara kan vi uttrycka det som att det handlar om transcendens. Det kan till exempel handla om att vi skapar bilder av hur atomer ser ut eller religiösa entiteter som vi inte kan erfara med våra sinnen. I dessa fall handlar det dock om att vi kombinerar saker som finns i verkligheten för att konstruera en bild av det ogreppbara. Människans hjärna kan bara komma åt det den inte vet genom att använda sig av vad den faktiskt vet.

Våra framsteg då?

Om vi skulle berättat för en medeltidsmänniska att vi i våra dagar skulle ha tillgång till teknologi som mobiltelefoner och datorer skulle denne nog uppfatta det som smått obegripligt. Däri finns fortfarande ett mysterium, i det att vår fantasi ändå på något sätt tycks kapabel att sätta ihop nya ting av saker som redan existerar.